Jag fyllde 1 år den 24 Februari, fick ett smaskigt märgben som var inslaget i fint papper, lite svårt att få bort pappret men det gick till slut (matte fick jobb med att städa upp men hon fick skylla sig själv)

Matte har börjat tappa en massa grejor som jag får ta upp å ge henne, grytlappen, träsleven, plastburkar m.m. å ute tappar hon vantarna, nyckelfodralet, mössan m.m. men jag tror inte hon är sjuk på något vis, hon är nog bara slarvig å jag hjälper henne gärna.

Jag ska berätta om mina hundkompisar:
Nisse han bor hos Matte´s bror, han leker å busar jag med, ibland är vi bara ute å promenerar, han är 2 månader yngre än mig, en snygg svart blandraskille.
Gizmo är en skitsnygg vit svensk älghund, han å jag har gått på kurs ihop, å vi brukar ofta gå på promenader, vi har också tränat ihop inför utställningen som han tog hem galant.
Eroz å Athena är två Etna hundar, bor på min gata å vi går promenader så gott som varje dag, dom är mina bästa kompisar, ibland går matte ut med oss alla tre när deras matte Annika jobbar.
Så har jag Jaxon å Ozzy av rasen Vaktel i Jämtland som jag träffar några gånger om året å då har vi det mysigt med promenader å lek.
Wilma å Safira är två snygga Golden tjejer som jag tränar ihop med.
Till sist vill jag presentera Gamle Grey, Norsk Gråhund 13 år och bor hos Ingrid som är Mamma till min Matte, han är mysig, vi leker inte, vi bara är, jag har en väldig respekt för honom, han är jättesnäll, men han bestämmer var skåpet ska stå och inte mej emot, vi tuggar på varsitt tugg ihop hemma hos honom å det bråkar vi aldrig om, tvärtom är det alltid lugnt å skönt hemma hos honom.

Nu var det dags för att gå kurs igen, Förberedande Tävlingslydnadskurs heter den, men då måste man göra ett prov innan för att se om man kunde vissa moment.
Vi var några stycken hundar som träffades på Klubben som en å en fick visa för Sylvia vad vi kunde.
Jag gjorde som matte sa, vi hade ju tjuvtränat på det några veckor, jag tyckte det gick som smort och Sylvia sa att vi fick vara med på kursen, matte blev jätteglad.

Men innan den kursen började skulle jag röntgas för att kolla så jag var ok i ben å leder, å jag skulle kastreras för det var inte som det skulle med mina ”kulor” en var där den skulle vara men den andra hade rymt! Så bort med dom, operationen gick bra, Matte tog ledigt 1 vecka för att se att jag fixade tratten som jag måste ha på mig i 3 veckor, jag gick in i väggen några gånger å välte vattenskålen också innan jag fattade hur jag skulle göra, sen var det en baggis att ha den på, vi hundar lär oss fort.
Beskedet från röntgen kom å jag var helt frisk både bak å fram, skönt! Så började vi gå kurs i lydnad, Sylvia var instruktör. Men vet ni vad, nu var det noga minsann, inget slarv här inte, skulle vi sitta vid sidan så skulle vi sitta ordentligt inte snett, inte för långt fram å inte för långt bak, nu blev det inget godis förrän allt var rätt. Det var så himla strängt så man var totalt slut när vi skulle ha teori så jag stängde av å somnade på golvet i klubbstugan, matte fick hålla sig vaken å lyssna.

Det gick bra för oss alla å Sylvia började prata om nått som hette ”Tävling” som vi skulle jobba på, att ha som mål. När kursen var slut å jag fick mitt 3:dje Diplom så fortsatte vi som gått kursen å träna ihop på torsdagskvällarna med Sylvia som coach.

Min storebror Zack jobbade med Viltspår och eftersom husse jagar och måste ha tillgång till en hund som kan spåra vilt om det behövs så var det lämpligt att hunden i familjen kan det, Så sommaren 2000 gick Zack/Matte en kurs och han tog sitt anlagsprov som han fixade kanonbra. I april började vi en kurs i Viltspår, för jag får ju ta över den sysslan nu ifall Husse och hans jaktlag skulle behöva hjälp. Den gick på söndagar i Spånstad och det var Arne, Jörgen å Kjell som höll i den. Vi var 6st hundar och vi gick 7 veckor och målet var att kunna göra ett anlagsprov. Att spåra är himla kul, och killarna gjorde det svårare å svårare för oss, jag fick lära mig att inte ha för bråttom å matte fick lära sig att hålla igen, och bara gå, inte springa bakom. När kursen var slut fick jag ett nytt Diplom (4:de) Matte anmälde oss för att göra Anlagsprovet. Det blev Jörgen som var domare den dagen och jag klarade det och fick mycket beröm av honom, så nu har vi papper på det. Vi har spårat några gånger efter det och då har Arne hjälpt oss med spårläggningen och nu satsar vi på Öppen klass, men vi skyndar långsamt för jag är ju inte så gammal och har tiden för mig.

När jag kom tillbaka hem efter den ledigheten, så blev det träning på klubben igen, bla sommarträning på Onsdags kvällar ihop med en massa nya hundar, jag tycker det är så himla kul å vara på klubben å träna.
Jag å Nisse fick också träffa en tjej som heter Jenny Wibäck, Matte å Gun (Nisse´s Matte) hade fått ett presentkort på 1 timme med henne, vi fick träna med henne en halvtimme var, och fick lite nya tips å övningar med oss hem, det var intressant å jätteroligt.

Flera gånger i veckan träffar jag å Matte andra hundkompisar och går på promenader med, ibland går vi i skogen ibland på gatorna i Oskis vi behöver träna på olika saker allihop så då gör vi det, hoppar på stenar, nedfallna träd, letar godis lite här å där, går i den ruskiga Vidablickstrappan, öppnar dörrarna på systembolaget, sitter å kollar på folk utanför affären å det är jobbigt för vi vill gärna hälsa på alla som kommer, å folk vill hälsa på oss, men se det går ju inte för det är ju just det vi ska träna på, att inte hälsa bara sitta stilla.

Nu ska jag berätta om städningen på morgonen innan matte går till jobbet, förra året lärde jag mig att plocka upp mina leksaker och lägga dom i min korg som matte höll i, vi hjälptes åt alltså… men nu får jag klara allt själv, matte bara står där och säger ”nu ska vi städa” så jag hämtar en leksak springer ut i hallen och lägger den i korgen, går till matte får en godis och hämtar nästa osv. tills alla ligger i korgen, jag får göra hela jobbet själv men det är okej tycker jag för det är så himla kul.

En dag på klubben skulle vi träna på att tävla… jippi tänkte jag, va kul å göra något annat nån gång, men vad händer… vi gjorde precis samma sak som alltid när vi tränar, inget nytt alls mer än att det var någon annan än Sylvia som sa åt oss vad vi skulle göra, Hanna heter hon och är instruktör på klubben. Det gick väl sådär tyckte jag, men det fick duga, får väl träna lite mer på vissa moment om det ska vara perfekt.

Så kom den där kvällen i augusti när Matte sa att vi skulle åka till någon som hette Oskar, kul å träffa någon ny hund tänkte jag, vi åkte till klubben å där var jättemycket folk å hundar, och där fanns ett tält med mat å dricka till dom tvåbenta. Jag försökte lista ut vem Oskar var men det gick inte. Jag fick sitta i bilen å det var bra för regnet vräkte ner och det Åskade också så jag hade det varmt, torrt å skönt. Jag funderade lite om det var den Åskar jag skulle bekanta mig med….
Rätt som det var så kom matte och hämtade mig, nu skulle jag ut i Regnet/Åskan och rastas och då säger matte att nu du Zeb nu ska vi träna!!!! Ja sagt å gjort ut på planen å träna platsliggande med en massa hundar jag aldrig träffat, och vad händer? Där ligger jag i regnet och mullrandet och matte säger inte ett ljud… inget beröm från henne, men snälla… jag har ju aldrig gjort det förut, platsliggande i sådant oväder, säg nått!!! Det står två personer och säger till dom tvåbenta att gå tillbaka till hundarna, och nu får jag massor av beröm, skönt! Men tror ni inte att Matte glömt både godiset och leksaken, typiskt! Nu skulle den ena av dom där två kolla mina tänder, det fick hon gärna göra för jag har snygga tänder och visar dom gärna. Nu säger hon som kollade tänderna till matte: en 10 på tandvisningen å en 10 på platsen, jag fattade inte riktigt, matte fick tårar i ögonen men hon sa att hon var jätteglad. Nu fick jag sitta i bilen igen och det var skönt för jag var plaskblöt. Fick så småningom komma ut igen för att  visa alla momenten i lydnadsklass 1 för dom där 2 tvåbenta som skrev på papper, ingen leksak å inget godis nu heller men matte sa att jag var duktig i alla fall, skönt! Jag erkänner att min linförighet inte var jättebra men läggandet under gång var rätt okej, inkallningen var kanon, när jag skulle hoppa så ropade matte ”hit” istället för hopp så då hoppade jag och skällde till på henne för nu var det faktiskt hennes fel att det inte blev bra. Apporten å ställande under gång var hyfsat bra, med tanke på vädret hade vi roligt i alla fall jag å matte, och den som kallade sig för domare, Lena hette hon, sa att vi får en 9:a  för helheten, fast jag fattar inte vad dom menar med det. Nu fick jag krypa in i goa bilen igen, trött, blöt men nöjd å belåten, för nu hade matte hittat ett gott kex som jag fick tugga på. Matte gick till det där tältet å fick något att äta å dricka, hon ska ju också ha belöning för hon har ju också jobbat och hon är ju också blöt. Efter någon timme skulle vi få presenter och ett papper på resultaten, jag fick en boll i ett snöre och matte fick pappret, vi hade fått vårat första 1:a pris i lydnadsklass 1 och tävlingen heter ”Augusti Oskar”

Vi åkte till Varberg för att göra Mh-test, nya tvåbenta som stod med papper å antecknade vad jag gjorde, Oj vilka roliga övningar dom hade där: Bla. Fick jag leka med en kille, jaga en trasa, gick förbi ett himla rassel med kedjor, en gubbe låg på marken å flög upp framför näsan på oss, mötte 2 st spöken, sen sköt dom med en pistol ett par gånger, men jag var cool hela tiden och hon som stod å skrev på pappret sa att jag var en mycket trevlig hund å visade fina resultat. Matte var riktigt nöjd å jag var dödstrött när vi åkte hem.

Vi åker ofta till ett ställe som heter Hökensås det ligger i Västergötland, vi bor i husvagnen och vi fiskar, jag simmar i sjöarna ihop med änderna, plockar svamp på hösten, jag får spåra, det finns en tjej som heter likadant som matte som brukar lägga spår till mej, på Tidaholms Brukshundsklubb är vi välkomna att träna så mycket vi vill.

September kom och då var det dags att åka till Jämtland igen, husse skulle jaga älg, jag träffade mina kompisar och vi åkte till skogen ett helt gäng och plockade lingon.

Kl 6 en morgon ringde mattes mobil, det var jaktledaren som undrade om jag å matte kunde komma för dom hade skjutit på en älg som dom inte kunde hitta! Nu äntligen fick jag visa vad jag kan, på med selen och jaktledaren visade var älgen stod när skottet träffade, jag hittade spåret direkt och följde det först åt vänster sen rakt fram sen åt höger och sen åt vänster igen och efter några meter så låg älgen där. Jag fick jättemycket beröm och hela jaktlaget applåderade.

Det blev ingen lydnadskurs för oss i höst för den dagen kursen skulle vara kunde inte matte, vi tränade på torsdagskvällarna istället och ofta ihop med Sylvia.

Nu var det dags för Valpträff hos Mona och Christer i Vaggeryd, alla kom och vi hade en strålande fin söndagseftermiddag. Vi blev släppta på en äng och vi busade å jagade varandra och hade jätteroligt, och dom tvåbenta stod å pratade, om oss så klart! Vi fick träffa min pappa och han var en riktig snygging, min mamma Minoo träffar jag ju ibland när vi åker och hälsar på, Sigge (brun) fick inte springa för han har ont i ett ben, Timon (brun) var rätt lugn av sig (om man nu kan vara det om man är en Kelpie), Jörgen (svart) var den som jag lekte mest å bäst med, han kunde springa han! En riktigt härlig dag var det. När vi åkte hem så slocknade jag å sov hela vägen tills vi var hemma. 

Jag brukar få följa med Matte när hon åker till Vallås äldreboende och hälsar på, det är min Husse´s pappa som bor där, jag kallar honom för ”farfar” han blir jätteglad när jag kommer, och dom andra tanterna å farbröderna blir också glada å vill klappa mig, och det får dom ju.

Nu är det vinter igen och det snöar mycket, det är inte så lätt att träna som vi brukar för alla dom stora snöhögarna är i vägen men dom är kul å skutta runt i och när det snöar stora snöflingor så hoppar jag upp i luften och försöker fånga dom.
Nyårsafton gick matte å jag ut en runda som vanligt men när vi kommit en bit så small det en bit ifrån oss och jag blev lite rädd och ville vända å gå hem igen, men först fick jag plocka upp först den ena vanten å sen den andra för hon tappade båda precis då, hon blev nog också lite rädd! Jag fick mitt godis å sen gick vi hem igen, å nu var det inte lika läskigt längre.

När klockan skulle slå 12 slag fick jag ett stort gott märgben precis som förra året, det blir nog en tradition att jag får ett sådant, och inte mej emot för jag tänker inte på att det smäller ute då, har ju fullt upp med att gnaga benet och det tycker matte å husse är jättebra.

Det var mitt 2010
Zeb